Sorg
Sorg är inte alltid förknippat med någons död. Sorg kan du ha då du mist något lärt. En separation, ett förlorat jobb eller långväga flytt från familj och vänner.
Oavsett om det är en nära anhörig som gått bort eller sorg av annat slag så är det en naturlig del och behöver inte alltid behandlas. Men samtal räcker oftast för att hitta vägen tillbaka, acceptera sorgen och leva ett behagligt liv.
Vad är sorg?
Att vara i sorg innebär ofta att det blir stora förändringar i livet. Har vi förlorat en livskamrat eller en nära anhörig så blir tillvaron påtagligt förändrad och ingenting är längre sig likt. Detta blir till en sorg och saknad och kan hålla i sig under en lång tid. Det är viktigt att tillåta sig sörja, men också lika viktigt att fortsätta leva med saknad och den stora förändringen. Sorg ger oss tid att stanna upp och reflektera över något. Det kan innebära ett nytt skede i ditt liv, ett tillfälle till förändring.
Vi sörjer olika
Sorgen är unik för var och en. Någon gråter och andra inte, någon blir arg, någon gråter öppet med andra, andra av oss gråter då vi är ensamma. Vid ett dödsfall i familjen är det ofta så att vi tar oss olika roller. Någon ordnar med begravning, en annan med bouppteckning, en tredje med allt det praktiska kring tillhörigheter medan någon inte orkar göra något alls mer än att sörja. Det kan vara bra att vi delar upp det så. Man ska dock då förstå, att sorgen kan komma i olika skeenden för var och en. När du har ordnat allt det praktiska, så kan din sorg komma efteråt. Det är inte heller ovanligt att du kan känna en viss lättnad över ett dödsfall. Det ger oss ofta en känsla av skam, men ingen känsla är fel, det du känner är naturligt och det finns ingen mall för hur du ska sörja. Det kan vara en lång tids plågsam sjukdom som till slut tar en människas liv, eller annat som binder dig negativt till livssituationen med den avlidne. Då kan både sorg och lättnad infinna sig.
Symptom vid sorg
Vi sörjer som sagt olika och att vara i sorg kan kännas såväl fysiskt som mentalt. Nedan punktlista är inte ovanliga symptom.
Sorgens olika faser
Man brukar prata om sorgeprocessens olika faser. Dessa faser är generella och ofta hoppar man mellan dem innan läget stagnerar.
Chockfasen
När du mister någon nära anhörig kan chocken bli mycket påtaglig och rent fysiskt kan du börja skaka, frossa eller svettas. Du kan få ont i hela din kropp. En känsla av förnekelse, detta händer inte mig, inte dig, inte nu! En känsla av verklighetsfrånvaro. Har det verkligen hänt? jag vill ha bevis, kanske det bara är en dröm (mardröm) Jag kanske vaknar snart och allt är normalt igen. Du kan hamna i total passivitet eller så tvärtom, superaktiv med vardagliga sysslor som städning, och ta på dig rollen som projektledare för dödsboet. Här är det viktigt att vänner till dig ser detta och hjälper till, särskilt om det finns barn i familjen som behöver daglig omvårdnad.
Reaktionsfasen
Då man hamnar i denna fas är det vanligt att du upprepar dig om och om igen över vad som skett och hur du känner dig. Det är viktigt för dig att få berätta om allt och om hur du känner dig. Likaså kan skuldkänslor uppstå. Varför gjorde jag inte si och så, kanske hade det räddat honom/henne. Om jag bara hade gjort det så kanske. Detta kan vara påfrestande för ens vänner att ta del av, det upprepande mönstret. Men just nu är det viktigt för den sörjande. Men än viktigare att bryta det i tid. Vanligt i denna fas är också att vederbörande söker hjälp i sjukvården för åkommor som sömnbrist, ångest, utmattningssyndrom och liknande. Sjukvården ”löser” situationen med mediciner. Mediciner som ger ytterligare biverkningar och kan därefter vara svåra att sluta med. Självmedicinering med alkohol är också vanligt. Fastnar du i denna fas så är det vanlig att du frambringar ilska, bitterhet, hat och hämnd. Här behöver du hjälp.
Bearbetningsfasen?
Är du nu i denna fas, då är du på väg. På väg att få vardagen att fungera. Dina tankar uppfylls inte helt och fult ut av sorgetankar längre. Du har inte längre samma behov av att samtala, du kan ha funnit sorgegrupper som du är med i, där du också i stället nu väljer att lyssna till andra framför att prata själv. Du kan fortfarande känna stor sorg och saknad och då och då hamna i krisläge. Men det är då oftast vid familjesamankomster som jul, födelsedagar eller andra framträdande tider som har starkt anknytning till den avlidne.
Nyorienteringsfasen?
Du har börjat acceptera det som hänt men kan självklart då och då känna dig ledsen. Men ditt liv fungerar och du kan njuta av det igen. Du kan nu ha funnit ett djup i det inträffade och kan få ut något av det i livet. Du känner glädje återigen och tankar på minnen byts ut från sorg till glädje i stället. Du har funnit en ny vardag och ett nytt synsätt. En ny mening med livet.
Vad kan jag göra?
Det är viktigt att du tar hand om dig nu. Var social med vänner, omen du inte har någon lust alls att umgås. Prata med dem och berätta om hur du mår och om din sorg och saknad. Försök hitta någon som verkligen lyssnar på dig, en förtrolig vän. Många gånger är det en hjälp att gå med i grupper där sorg är det gemensamma. Tillåt dig att sörja, sänk kraven på dig själv, allting behöver inte vara som det varit. Försök att fortsätta med vardagliga rutiner såsom träning, städning, matlagning. Fortsätt med dina hobbies och var aktiv som människa. Det är inte ovanligt att vänner och bekanta avskärmar sig från dig då du mist en nära vän. Detta är för att dem inte vet vad dem ska säga, dem är osäkra och vet inte hur dem ska hantera det. Bra att tänka för dig som vän, det viktiga är inte VAD du ska säga, viktigt är att du visar att du ser din vän, och att lyssna.
Ska jag söka hjälp?
Sorgearbete kräver oftast ingen egentlig vård. Vi hanterar det på olika sätt, men ofta kan vi tillsammans med familj och vänner hantera det och komma över det så småningom. Sorg är ett naturligt tillstånd Fastnar du dock i din sorg eller om du börjat ta hjälp av alkohol eller tabletter, då tycker jag att du bör ta hjälp genom exempelvis samtal med en terapeut.
Att vara i sorg innebär ofta att det blir stora förändringar i livet. Har vi förlorat en livskamrat eller en nära anhörig så blir tillvaron påtagligt förändrad och ingenting är längre sig likt. Detta blir till en sorg och saknad och kan hålla i sig under en lång tid. Det är viktigt att tillåta sig sörja, men också lika viktigt att fortsätta leva med saknad och den stora förändringen. Sorg ger oss tid att stanna upp och reflektera över något. Det kan innebära ett nytt skede i ditt liv, ett tillfälle till förändring.
Vi sörjer olika
Sorgen är unik för var och en. Någon gråter och andra inte, någon blir arg, någon gråter öppet med andra, andra av oss gråter då vi är ensamma. Vid ett dödsfall i familjen är det ofta så att vi tar oss olika roller. Någon ordnar med begravning, en annan med bouppteckning, en tredje med allt det praktiska kring tillhörigheter medan någon inte orkar göra något alls mer än att sörja. Det kan vara bra att vi delar upp det så. Man ska dock då förstå, att sorgen kan komma i olika skeenden för var och en. När du har ordnat allt det praktiska, så kan din sorg komma efteråt. Det är inte heller ovanligt att du kan känna en viss lättnad över ett dödsfall. Det ger oss ofta en känsla av skam, men ingen känsla är fel, det du känner är naturligt och det finns ingen mall för hur du ska sörja. Det kan vara en lång tids plågsam sjukdom som till slut tar en människas liv, eller annat som binder dig negativt till livssituationen med den avlidne. Då kan både sorg och lättnad infinna sig.
Symptom vid sorg
Vi sörjer som sagt olika och att vara i sorg kan kännas såväl fysiskt som mentalt. Nedan punktlista är inte ovanliga symptom.
- Svårt att sova
- Initiativlös
- Ältande tankar
- Ilska, skam och bitterhet
- Uppgivenhet
- Glädje (tillåt dig att känna det)
- Social isolering
Sorgens olika faser
Man brukar prata om sorgeprocessens olika faser. Dessa faser är generella och ofta hoppar man mellan dem innan läget stagnerar.
Chockfasen
När du mister någon nära anhörig kan chocken bli mycket påtaglig och rent fysiskt kan du börja skaka, frossa eller svettas. Du kan få ont i hela din kropp. En känsla av förnekelse, detta händer inte mig, inte dig, inte nu! En känsla av verklighetsfrånvaro. Har det verkligen hänt? jag vill ha bevis, kanske det bara är en dröm (mardröm) Jag kanske vaknar snart och allt är normalt igen. Du kan hamna i total passivitet eller så tvärtom, superaktiv med vardagliga sysslor som städning, och ta på dig rollen som projektledare för dödsboet. Här är det viktigt att vänner till dig ser detta och hjälper till, särskilt om det finns barn i familjen som behöver daglig omvårdnad.
Reaktionsfasen
Då man hamnar i denna fas är det vanligt att du upprepar dig om och om igen över vad som skett och hur du känner dig. Det är viktigt för dig att få berätta om allt och om hur du känner dig. Likaså kan skuldkänslor uppstå. Varför gjorde jag inte si och så, kanske hade det räddat honom/henne. Om jag bara hade gjort det så kanske. Detta kan vara påfrestande för ens vänner att ta del av, det upprepande mönstret. Men just nu är det viktigt för den sörjande. Men än viktigare att bryta det i tid. Vanligt i denna fas är också att vederbörande söker hjälp i sjukvården för åkommor som sömnbrist, ångest, utmattningssyndrom och liknande. Sjukvården ”löser” situationen med mediciner. Mediciner som ger ytterligare biverkningar och kan därefter vara svåra att sluta med. Självmedicinering med alkohol är också vanligt. Fastnar du i denna fas så är det vanlig att du frambringar ilska, bitterhet, hat och hämnd. Här behöver du hjälp.
Bearbetningsfasen?
Är du nu i denna fas, då är du på väg. På väg att få vardagen att fungera. Dina tankar uppfylls inte helt och fult ut av sorgetankar längre. Du har inte längre samma behov av att samtala, du kan ha funnit sorgegrupper som du är med i, där du också i stället nu väljer att lyssna till andra framför att prata själv. Du kan fortfarande känna stor sorg och saknad och då och då hamna i krisläge. Men det är då oftast vid familjesamankomster som jul, födelsedagar eller andra framträdande tider som har starkt anknytning till den avlidne.
Nyorienteringsfasen?
Du har börjat acceptera det som hänt men kan självklart då och då känna dig ledsen. Men ditt liv fungerar och du kan njuta av det igen. Du kan nu ha funnit ett djup i det inträffade och kan få ut något av det i livet. Du känner glädje återigen och tankar på minnen byts ut från sorg till glädje i stället. Du har funnit en ny vardag och ett nytt synsätt. En ny mening med livet.
Vad kan jag göra?
Det är viktigt att du tar hand om dig nu. Var social med vänner, omen du inte har någon lust alls att umgås. Prata med dem och berätta om hur du mår och om din sorg och saknad. Försök hitta någon som verkligen lyssnar på dig, en förtrolig vän. Många gånger är det en hjälp att gå med i grupper där sorg är det gemensamma. Tillåt dig att sörja, sänk kraven på dig själv, allting behöver inte vara som det varit. Försök att fortsätta med vardagliga rutiner såsom träning, städning, matlagning. Fortsätt med dina hobbies och var aktiv som människa. Det är inte ovanligt att vänner och bekanta avskärmar sig från dig då du mist en nära vän. Detta är för att dem inte vet vad dem ska säga, dem är osäkra och vet inte hur dem ska hantera det. Bra att tänka för dig som vän, det viktiga är inte VAD du ska säga, viktigt är att du visar att du ser din vän, och att lyssna.
Ska jag söka hjälp?
Sorgearbete kräver oftast ingen egentlig vård. Vi hanterar det på olika sätt, men ofta kan vi tillsammans med familj och vänner hantera det och komma över det så småningom. Sorg är ett naturligt tillstånd Fastnar du dock i din sorg eller om du börjat ta hjälp av alkohol eller tabletter, då tycker jag att du bör ta hjälp genom exempelvis samtal med en terapeut.